23 oktober 2011

SVTs "Barn till varje pris" ställer fem frågor

Märit Jonsson från Östersund har efter 13 år och nio missfall ändå lyckats bli lycklig utan gemensamma barn tillsammans med sin Svante. Familjen består av sambo, två utflugna, vuxna bonusbarn och en katt. Hon arbetar idag med sitt egna företag som art director, inredare och trädgårdsdesigner samt har skrivit och gett ut en barnbok om äggdonation. 

Är barn meningen med livet?
Det är absolut en av alla meningar som finns med livet. Men inte den enda. Jag var en av dem som fullt ut delade övertygelsen om att barn är enda meningen med livet. Men blir man tvungen - som vi blev - att omvärdera saker och ting i livet, då inser man att det är långt ifrån sant. Jag lever idag ett mycket meningsfullt, glatt och kreativt liv tillsammans med Svante - mannen i mitt liv. Vi kan göra, se och uppleva mycket som vi annars inte skulle ha haft möjlighet eller tid till som småbarnsföräldrar. Meningen med livet är att leva det och att fylla det med mening - stort som smått.

Läs hela artkeln på SVT Barn till varje pris.

Källa: svt.se

16 februari 2011

Det vore onödigt om vi lärt oss allt detta ...

När vi pratade med en kurator på sjukhuset om äggdonation, för att bl a veta att barnet hade rätt att vid vuxen ålder få veta hur den hade kommit till världen, dvs genom äggceller från en annan kvinna, skrev jag boken ”Hur kom jag till? En barn- och föräldrabok om provrörsbefruktning och äggdonation”. I boken berättas på ett enkelt sätt för barnen hur de kom till, att de är mycket, mycket speciella. Här beskrivs ”den snälla tanten” som gav mamman ägg så att barnet kunde födas. Ur boken; ”Känner vi henne? säger Roxs nyfiket.
– Nej vi vet inte vem hon är. Och hon vet inte heller vilka vi är. Vi har aldrig träffats. Vi vet bara att hon är jättesnäll och att vi är henne evigt tacksamma”. Men om du vill, kan du ta reda på vem hon är när du blir stor. Det bestämmer du helt själv.

Sedan två år tillbaka
har vi bestämt oss för att inte göra fler försök, att inte lägga mer kraft, tid, oro och pengar på att få ett gemensamt barn. Det var en sann lättnad när beslutet var taget efter 13 års kamp. I dag väljer vi att berätta vår historia. Under resans gång har vi konstaterat att klarar vi detta klarar vi allt. Nu känns det lugnt i kroppen. Bitterheten har bytts mot ett stilla vemod. Genom att berätta hoppas vi på att kunna hjälpa andra. Det vore himla onödigt om vi lärt oss allt detta utan att det ska komma till någon nytta ...

Källa: Anita Näsberg/Länstidningen. Foto: Håkan Luthman. Läs artikeln i sin helhet. Länstidningen, Östersund, publicerad 7 november 2010.